Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hända hvad som helst: våra vägar få aldrig
korsas. Jag kan ej stå ut med att se dig igen, och
jag önskar, att vi aldrig mötts. Men ödet kan man
ej behärska, ej ens öfver sitt eget jag förmår man
något. Och hvad hjälper det mig nu, att jag
afskyr min svaghet, att jag känner mig bottenlöst
förnedrad! En handling bär sina följder med sig lika
fjättrande som fången sin kedja.
Hvad jag emellertid vill du skall förstå är detta:
att hade jag gifvit mig till dig, därför att jag
älskade dig, därför, att du var den ende och förste,
skulle jag med höjdt hufvud och klar blick möta
framtiden, hurudan den än må gestalta sig. Jag
har under sorgens dagar lärt mig att mäta med
andra mått än förr, och om du varit den jag nu
och alltid skänker och skall skänka mina tankar
och min lust, då skulle jag varit stolt öfver att ge
och få med »kärlekens rätt».
Men i mitt inre är du främling; där finns inga
vägar som du nött så, att gräs aldrig skall växa på
dem mer, där är inga sår efter slag, som du
tillfogat; intet rågadt mått af den djupaste smärta,
som du gifvit, eller af den rikaste glädje, som du
varit upphof till.
En gång — en kort tid — arbetade jag ärligt,
klokt och förslaget trodde jag för att få bli din
hustru. Du tycktes mig vara hederligare, mera
varmhjärtad och odladt intelligent än de flesta män
jag träffat, och från den stunden jag drömde om
ett hem, blef jag vek och mjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
