Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det du talar om blygsel och förnedring och
synd, förstår jag intet af. Fri var du och fri jag;
i frihet togo vi ut lifvets härligaste skatt, den att
älska utan band.
Jag tackar dig för hvad du varit mig, och jag
saknar dig hvarje stund af dagen, nej, af dygnet,
ty än kan jag ej sofva eller hvila, så stor är sorgen
öfver att endast fått äga för att mista.
Du säger, att du tänkt dig bli min hustru, och
du hör ej själf motsägelsen i att ingå ett så
kal-ladt kristligt förbund utan kärlek och strax därefter
förtvifia öfver, att du gifvit dig till mig.
Tror du, att jag skulle vara nöjd med lugn
tillgifvenhet, afpassad efter en viss termometer, tror
du, att du själf handlat rättare och mindre svagt,
om du i ett äktenskap afsvurit din gamla kärlek
eller suckat öfver den i lön, när din man antager
dig vara trygg i hans famn?
Är detta din åsikt, så får du förlåta att jag
kallar den låg.
Det steg du i stundens yrsel tagit, och som
du betecknar med alla uselhetens namn, vet du,
hvad det var, det var lifvet själft, som instinktivt
sökte lif; och af samma skäl som du fördömer dig
själf, kunde du fördöma pistillen, när den
naturenligt öppnar sig för sol och vind.
Jag sörjer bittert öfver mina svikna illusioner,
ty jag hade väft mina drömmars fagraste väf kring
dig, och det fanns endast tankespunnet silkes klara
färger i denna klädnad. Du var mig lyckan själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
