Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bytte förtroenden, ville han ej förhindra det. Dagmar
var inte längre något barn, och kanske kunde hon
göra Elsa Maria nytta, just därför att hon själf var
den hederligaste, mest renhjärtade och högsinta kvinna
han kände och därtill hustru och mor. Hon hade
anförtrott honom, att de kunde vänta ännu en liten
en att älska och uppfostra för lifvet, och han tänkte
på, hur olika uppfattning hans egen Dagmar och
hennes väninna måste ha af moderskapets lycka.
»Bäst naturligtvis att hon gifte sig,» sade gamle
Falke.
»Ja,» medgaf Mogens, »det vore ju att tända
ett ljus i mörkret. Ljusringen räcker knappt en
handsbredd, men ändå tar det bort mörkrädslan.»
Svärfadern tog adjö och gick. Han hade aldrig
så litet förstått sin högt aktade svärson. Han visste
ju, att Mogens hade stränga åsikter och ändå
föreföll det honom, som de i detta fall varit tämligen
slappa.
»Fick du veta af pappa, hvarför Elsa Maria
reser så hastigt,» frågade Dagmar, när hon följt
fadern ut. Hon satte sig i häradshöfdingens knä
och lade armen om hans nacke.
»Ja, det fick jag.»
»Det fanns således ett allvarligt skäl.»
»Mycket allvarligt.»
»Nå?»
Mogens tvekade och smekte tankspridd sin
hustrus händer; slutligen sade han:
»Det är inte mitt förtroende. Jag anser mig
inte ha rätt att yppa något, men hon är mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
