Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu? Efter du helst vill vara fri från att prata, ska
vi be honom spela för oss.»
Häradshöfdingen tog villigt fram sin flöjt och
Dagmar ackompanjerade honom vid pianot. De voro
båda mycket musikaliska och njöto själfva så af
dessa duetter, att de lätt glömde tiden och läto
det ena stycket aflösa det andra.
Elsa Maria satt tillbakalutad i hvilstolen;
Dagmar hade lagt en sidenkudde bakom hennes nacke
och Mogens sköt en dyna under hennes fötter.
»Ha det nu riktigt godt,» sade han med sin
manliga röst vek af deltagande.
Från blomsterbordet kom en doft af hyacinter
och liljekonvaljer: de ringde in vår öfver detta hem,
ringde in den som ljus aning, medan det ännu var
frost och köld utanför.
Elsa Maria slöt de brännande ögonlocken, men
icke en detalj af omgifningen gick därför förlorad
för henne. Hon kunde se hela den harmoniskt väl
inredda våningen, liksom vandra från rum till rum
för att taga farväl och slutligen stanna bakom de
två borta vid flygeln. »Lyckliga människor», skulle
en konstnär kallat den bilden; det fanns ej val af
namn, intet annat passade som just detta.
Hon satt så stilla och lät tonerna lägga sin
balsam öfver hennes sjuka sinne, men förbandet gick
oupphörligt upp igen, tankarna refvo bort det —
hågkomsterna sleto i det.
Hon tyckte, att det var hon, som satt vid flygeln
och att det var Sven Bryde, som stod bredvid henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
