Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Börje satte den på, kunde jag skrikit till
af smärta, det gjorde sä ondt, som ora han slagit
mig i järn, tyckte jag, och likväl gled den varsamt
öfver fingret, där ej ett spår, ej den smalaste linje
syntes efter Sven Brydes ring.
Så vidt skild den stunden var från denna sista,
då jag — skall jag säga: »i lagens namn» — blef
Börjes.
Vi stodo lugna och tankfulla nere vid stranden.
Våren lekte sin gladaste lek omkring oss med sol
och ljus grönska, fågelkvitter och lätta fläktar.
Men inom oss två var allvar. Jag hviskade
mitt »tack!» som från en tredje, en liten varelse,
hvilken, fast ofödd, kräfde offret, och han tog emot
min tacksamhet utan att vederlägga den.
»Jag önskar, att hvarken du eller jag måtte få
ångra detta steg,» sade han, »det måste tas, sådant
afgör världen för individen, men konsekvenserna får
man bära ensam.»
Och han kysste mig hjärtligt som en bror eller
far, och lade min arm i sin, hvarefter han genast
började tala om hur det och detta skulle ordnas.
Det var praktiska förberedelser till vår resa,
arrangemang vid bröllopet eller rättare vigselakten, råd,
angående min hälsa. Det var så vänligt och godt
och omtänksamt alltsammans, men bredvid honom
gick en annan än den han talade vid, en ung kvinna
från ett förflutet, och hon glömde nuet i sargande
längtan efter det, som aldrig skulle återkomma.
Du gamla Elsa Maria med ditt ohjälpligt unga
hjärta. Krama hårdt, hårdt om det, så att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
