Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdt (vi som nu dömma på mer än hundra
års afstånd), att så store män, så nitiske
medborgare, som en Öxenstjerna, en Brahe, en
Torstenéon, med all den makt ypperliga
tjen-6ter och en förtjent vördnad kunde gifva dem,
motstått Carl Gustafs upphöjelse. Jag vet att
det räknas dem till last, att det förebrås dem
hafva förborgat en större ärelystnad, än
gode medborgare böra tillåta sig. Men tör
hända äro vi för stränge i vårt omdöme. Jag
lemnar Oxenstjernas, Brahes, andra deras
med-bröders uppsåt, jag talar endast om
Torsten-son. Att dömma oväldigt, böra vi flytta cs*
till det tidehvarf, hvari han lefde, påminna
oss den djupa vördnad, hvaraf alle voro
intagne för Gu$taf Adolfs minne, for dess ätt:
deras förtviflan att se Christina ej vilja
fortplanta den; och på den andra sidan, den
mängd af hjeltar, af stora krigsmän af’alla
stånd, af alla åldrar, som omgaf hennes thron;
som alle dels tjent, dels hämnat Gustaf
A-dolf, och som va ne att se Förstår lyda
dö1-ras befal, ansågo Carl Gustaf endast som en
ung stridsman, den de fört på ärans bana,
knappt som deras like, ännu mindre som
öfver dem, och som osäkre, om ej Christina
kunde en gång ångra hvad hon gjorde, och
vilja gifva sin hand, fruktade med skäl, att
genom tvenne Konungahus erkännande upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
