Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifva honom, förblindar mig; nej, det är
endast Gustaf Adolph jag älskar, men ej den
Kung, den hjelte, som styr Sveriges öden.
Det är dess dygd, dess godhet, allt hvad som
är gjordt att intaga ett hjerta menlöst och
dygdigt, för stolt att sig hastigt gifva, för
ömt att kunna sig ändra, som för alltid
försäkrar honom om Ebba Brahes kärlek; han
kan ej derom tvifla, och likväl öfverlemnar
han mig i den grymma ovisshet jag är uti;
han öfverlemnar mig utan försvar i sin Mors
■våld. Jag förlåter honom, att äran, att
fäderneslandets tjenst skilja honom ifrån mig,
på den stund hans närvaro, hans skydd äro
mig så angelägna: men kan han glömma de
löften han mig gjort, den trohet han mig
svurit? Nej, det är ej möjligt. Ack, Märta
Baner, ack, ömma vän! Hvad skall jag tro?
Du har läst i våra hjertan, du var
närvarande vid vår skilsmessa; med hvad ömhet
tog ej Kungen afsked af mig! Det var
endast äran, hans skyldighet, som kunde skilja
oss, sade han, men han gick mot Rikets
fiender, att blifva mig mera värdig: fienden
utdrifven ur Öland, Riket fredadt från dess
våld, skulle snart återföra honom till mig,
och då en vunnen seger tillät honom att följa
sitt hjertas val, skulle han föra sin Ebba på
den thron han stadgat. Det är icke den jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
