Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Adolph.
De äro ej fritt knutna. De kunna brytas.
Ebba Brahe.
Aldrig! Gud har dem emottagit, ert Hof
har varit till dem vittne, 09b om, jag vore
nog svag att dem glömma, är Ni för ädel,
för stor alt ej genom ert förakt straffa min
svaghet. Nej, Prins! Om Ebba Brahe varit värd
ert hjerta, er hand, så är De la Gardies
hustru för ståndaktig, för trogen sina löften, att
någonsin dem rygga.
Gustaf Adolph.
Allt förundrar mig hos dig; men allt
förenar sig att sönderslita mitt hjerta; jag ser
all din dygd, jag ser all dip ömhet, jagser
allt hvad jag förlorar, jag känner värdet af
det hjerta, det ädla hjerta jag mister; du
fö-reskrifver mig min skyldighet; Gustaf Adolph
bör ej vara svagare än du; men hvad plåga,
hvad grym styrka fordras det ej ? .. . Ebba!
Min Ebba! <■. .
Ebba Brahe.
Hvad vill Du? Säg.
Gustaf Adolph, efter en pause.
Glömma dig, lefva för mitt land, för mitt
folk, för det allt uppoffra. Uppfyllom
Himmelens dom; Han har ej tillåtit min lycka,
Han har ej velat vår förening, på det att mitt
hjerta, lemnadt endast åt fäderneslandet, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
