Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i7’*
ÅTTONDE SCENEN.
STOLPE ensamt
Hvad jag beklagar Hennes Nåd! Hon li»
der mer än man kan tro. Hvem bör éj ha
medlidande med en mor, som sörjer för sina
barn? Ja, man må säga hvad man vill, men
vi smått folk äro lyckligare än de stora med
all deras höghet. Jag fattig man, till
exempel : jag fruktar hvarken för dotter eller son»
och Fru Ebba Bjelke, den första Herrns
en-ka 1 Riket, Konung Johans svägerska, kan
aldrig hoppas få återse sin äldsta son. Ty att
hon tror att han är på Polska flottan, det
är bara inbillning, eller snarare ett hopp,
med hvilket hennes kärlek söker förblinda dess
saknad; Och ändå är detta hopp blandadt med
oro: ty tänk om han kom hit, i hvad fara
skulle han ej sätta sig och sin mors hus? Då
vore visst tillfälle för Tegel att störta oss alla,
och utöfva den hämd han gömt i sitt hjerta
så många år. Men jag skall väl ändå söka
någon underrättelse om de Svenskar, som äro på
Polska flottan. De fangne Polackar kunna gifva
den. Det tjenar åtminstone att sakta hennes oro.
(Han går åt djurgårdsdörren.) Men hvem är
den okände som jag ser i djurgården? . ..
Bedrager min syn mig ? . .. Himmel! är det
möjligt?... Det är hans vext... hans gång...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
