Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag heter inte Hurtig för intet, och om jag hade
varit en lathund, så hade inte salig Fältherren,
Grefve Torstenson, gifvit mig det namnet. Jag
har tjent i all min lifstid (skall du veta) i
krigshären, från jag var tolf år, och der lär man sig
inte att lättjas; och fast jag är mina 75 år, så är
jag ännu rask och kunde väl ta piken på axeln
än en gång om det fordrades; och då jag hör en
trumma eller ser en knekt, tycker jag att jag
känner mig ung på nytt.
Margareta.
Jag tviflar inte derpå, och er krigsifver har
varit så nitisk, att den smittat min son, som inte
tänker på annat än att bli soldat. Så länge vi
voro under Danska regeringen, kunde jag hindra
hans lust att gå i falt j men nu, sedan vi åter
blifvit Svenske och så mycket krigsfolk kommer hit,
så ser jag förut all den svårighet jag far att
hindra honom att göra sig till soldat; och jag har er
ingen erkänsla derföre: han är mitt enda barn,
han armin enda tröst, och om den betages mig,
så är målet af alla mina olyckor uppfyldt.
Hurtig.
Jag tänker helt annorlunda. Om Gustaf vore
min pojke, så skulle bans krigslynne göra att jag
höll dubbelt af honom. Han är min brors sonson,
och jag försäkrar dig, att jag älskar honom som
vore han mitt barn. Värjan är nu i dessa tider det
enda medel att göra lycka. Om jag inte blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
