Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helmfelt.
Det är lastens straff, att hoppet om
försoning är den just då betaget, då ångern är 6om
ctörst.
Jakob.
Ni har känt min son, jag ser det. Han är af
er ålder. Ack! Lefver han?
Helmfelt.
Ja, han lefver, men förtärd af sorg att
hafva brutit mot er, och förtviflad att ha förtjent
ett oförsonligt hat, har himmeln lemnat honom
ett lif, omgifvet med all synlig lycka, att desto
bättre känna tyngden af sitt fel.
Jakob.
Hvad hör jag? Han har blifvit en ärlig man,
han har ångrat sig: låt horiom komma; hvar
är han ?
Helmfelt på knä.
För edra fötter.
Jakob.
Ni min son?
Helmfelt.
Ja, det är jag, det är den son som uppfyllt
edra dagar med sorg, som glömt hvad han var
Gud, er, sin hustru, sig sjelf skyldig: som
förrådde på en dag sin far, sin hustru och sin egen
ära: och som ändå har aldrig upphört att älska
er. Se här den guldkedja, som var sista måttet
af min missgerning; låt den tjena er att
igenkän-jxa det brottsliga barn, som väntar för edra föt*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
