Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
töa
Theotime.
Väckt af denna grymma tidning, såsom ur
en förskräcklig sömn, uppgick på en gång ett
himmelskt ljus i min själ... Beröfvad allt hvad
jag kunde älska, kände jag på en gång alla band
falla, som fästat mig vid verlden, och
mitthjer-ta blef lättad t från den börda déstamma så länr
ge tryckt. Jag beslöt att åt Himlen helga de få
dagar, som ångerns smärta kunde lemna mig
öfriga ... Sedan den tiden har jag bebott denna
hydda.., Man anser mig för död, och ingenting
är i stånd att mera bryta de heliga förbindelser
jag bär ingått,
Diego.
Theotime! Edra olyckor hafva sett sitt slut;
men mina kunna aldrig upphöra. Hvem var mer
än jag af ödet ämnad åt sällheten? Född i ett
högt stånd; arfvinge till stora rikedomar,
Kejsarens rådgifvare och vän, förenad med det
skönaste fruntimmer i Neapel... är det denna
otacksamma, för hvilken mitt hjerta brinner, för
hvilken jag allt uppoffrat.,, som, då jag äger hela
hofvets afund, gör mitt öde olyckli^are än den
lägsta slafs.., och då jag endast för henne andas,
med ormar uppfyller mi it bröst...
Theotime,
Ni är då ej älskad! Men vänta allt af tiden,
skyldigheten och förnuftet.
Diego.
Ack, min vän! Om jag endast vore hatad!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
