Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - N:r 5 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
som ett annat några år senare i samma syfte väckt förslag —
strandat mot likgiltigheten hos det stora flertalet: men huru
skulle det heller blifva annat? Det har ju varit och fortfarande,
åtminstone tillsvidare, är det ju Finnens sed. att vara försigtig
och med ett visst misstroende betrakta hvarje steg, som är litet
afvikande från den gamla vanan att trampa i fars och farfars
fotspar, om det ock gällde att. uttaga ett, som hade det klaraste
utseende af att vara till hans egen fördel. Men tiderna voro
då också mera „gröna", som man säger, och utkomsten for
dagen sorgfriare, hvarföre icke lusten. Lika litet som behofvet att
i den bättre stunden tänka, att det äfven kunde komma en mindre
gynsam, torde gjort, sig kännbara. Ett i hög grad lättsinnigt
fördt lif torde ej heller så litet hafva bidragit till det dåliga
resultatet. Boktryckeriarbetarene voro också då, likasom till en
del ännu, kände och utropade för äkta lejon i Bacchi lag och
bataljer, och på icke sa få blad i polisens annaler torde deras
namn i tiden hafva inregistrerats. Man måste dock tro, att detta
förhallande till en betydlig grad förändrats, och att hvad som
ännu i den vägen förljudes, det mera är tillföljd af gammal
vana. än hvad som i verkligheten numera sker. Det har dock
i tiden haft det med aig, att boktryckeriarbetarene äfven blifvit
omtalade att hafva goda förtjenster och detta har åter haft till
följd, att ett utöfver behofvet stort antal barn och ungt folk
sökt och fortfarande söka anställning vid boktryckerierna, i hopp
om att inom kort. erhålla, äfven de, sin andel i den rika skörden,
men hvar och en, som under de sista tio ären arbetat vid ett
boktryckeri, känner nogsamt hvilken möda och ansträngning
erfordras för att med sitt arbete förvärfva sig — och den gifta
äfven sin familj — lifvets nödtorftigaste bergning.
Lefnadsvil-koren hafva onaturligt stegrats, och lyxen — den största synden
i ett fattigt land — hal- oförlåtligt gripit »mkring sig och
bidragit också den i sin mån att förvärra det onda. Derföre har
äfven det otacksamma sysslandet vid tryckerierna verkat derhän,
att de, som någon utväg haft, snart åter öfvergifvit yrket helt
och hållet samt vändt sig åfc andra banor — hvilket bäst torde
bevisas at’ det jemförelsevis ringa antalet äldre arbetare man
numera tinner vid boktryckerierna, då deremot det stora flertalet
af dem äro alldeles unga. De åter, hvilka ej hafva andra
res-surser, än att stanna vid kasten eller pressen, nödgas anstränga
sig mer än krafterna förmå uthärda och utöfver den af naturen
utstakade gränsen — d. ä. arbete ooh hvila —, och de blifva
icke sällan hemsökte af kroniska sjukdomar af mångahanda slag,
hvilka ofta nog. sedan arbetaren i sin bästa mannaålder
tillräckligt njutit af lifvets vedervärdigheter, lägga honom i en — om
jag så må sägp. — förtidig graf, mången efterlemnande hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
