Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 35 (11)
GUTENBERG
05
iredikas moral, pliktkänsla, karaktäristik,
man-ighet m. m. dyl. för flere af våra ärade kolleger
och kamrater innan alla bestämmelserna i aen
nya tariffen sökes genomföras.
Så länge vårt länds typografer ,vifta" och ej
ordentligt sköta sin pligt hör ej fordringarna
ställas för stora.
F. A.
Historik öfver Nya Pressens tryckeri.
läsa korrektur, på det sättarne skulle slippa
tidigare hem. På denna begäran erhölls ett
ungefär liknande svar som på den förstnämnda, men
dessutom med det tillägg att dessa —
korrekturläsarne — vore arbetsgifvare och för den skull
finge göra huru de behagade. Det var därför
intet under, att sättarne begagnade tillfället, då
nu plats blef ledig på Hufvudstadsbladet, flyttade
dit, till icke ringa förargelse tör Nya Pressens
faktor, hvilken undrade hvarför dessa flyttade,
då de hade bra nog här!
litet extra kolifej tor sina vänner. Genom dessa
i lagen införda bestämmelser, skulle alla
Cornu tskaper, Postulater, Depositioner, Välkommor,
Ceremonier, och flere sjelftagna och ogrundade,
samt till själfsvålds och skulds åsamkande
tjenande sedvanor" hindras. Och „at en slik
fåfänga anställa eller bevista" förbjöds rent af mot
böter af »Femtio daler s:mt".
Före 1752, dà högtsalig kung Adolph Friedrich
utfärdade sin boktryckeriförord ning, utgjorde
»efter lie Tyskes method" gesällens profår ett så
kalladt cornuf-àfo och han sjelf kallades sornnt
(behornad;. Året om skulle lian vid sin kast stå
klädd i en anskrämlig mössa, på hvilken ett par
horn voro fästa, »til et skräckeligit vijdunderför
alle". Först när lian gnott ihop sä mycket, att
lian kunde gifva gesällerna och sin patron »et
Traetamente", blef lian under en mängd för
honom sjelf skymfliga ceremonier, där hugg oc.h
slag icke sparades, för »gerichtig Gesäll"
förklarad. Det kalaset var en dyr historia — gick
gemenligen till 600 daler kopparmynt.
Den frihet, den nu ful)färdige
»Boktryckerie-Gesällen" vann, var just inte stor. Han stod
fortfarande under sin patrons husbondevälde och
kunde ibland få smaka käppen. I lagen var
stadgadt, att eftersom han idkade fri konst och
dagligen umgicks med böcker och skrifter, så borde
han ock billigt föregå andra i goda seder och
ärbart lefverne. Öfversitteri gent emot
kamraterna fick inte förekomma, och skröt han öfver
sin egen »metod", nedsättande andras, kostade
det honom 10 blanka silverdaler i böter. Böter
voro stadgade för alla möjliga förseelser.
Undandrog han sig ett af patronen ålagt arbete":
Try Daler S:mts vite". Lånte han ut eller
bortbytte stilar, svärta eller andra tryckerirekvisita:
20 dalers pligt, Gaf han sig af på olaga tid
-de laga voro 14 dagar töre påsk och 14 fore
Michaelis —: 5 daler s:mt i bot och skadans
ersättande, förutom hämtning af ländsman eller
fiskal. Nekade han att handleda en lärling: »Try
daler i bot första gången och sedan dubbelt.
Tyckte han honom en" stor fårskalle och »af
ondsko eller vrångt sinne" gaf honom en
surf-ving: samma påföljd.
»All oordentlighet af frimåndag, spatseregång,
själfvilligt tidens förspillande", allt onödigt
springande på andra tryckerier under arbetsdagen
var strängeligen förbjudet vid vite at’ 3 daler
smt med »beten i taket" för upprepade
förseelser. Samma belopp hade man att punga ut med,
om man rök ihop inne på tryckeriet — och
billigare blef det inte, om det stannade bara vid
ovettiga ord.
Hade gesällen i sin patrons hus »kammare
och säng", så tilläts honom på inga vilkor att.
vara ute och gaska sent om kvällarne. Under
sommarmånaderna skulle han vara hemma
senast kl. 10, under den mörka årstiden kl. 9.
Försummade han sig härutinnan, var det två dalers
pligt första och andra gången, dubbelt upp
sedermera. Värre blef det, om han vid
hemkomsten började larma med portklappen eller föra
oväsen uppe i sitt rum. Då drabbade honom en
tillägsbot af 4 daler och säker utsigt att få ett
kok smörj af patronen dagen etter.
För att patronen och societeten skulle riktigt
veta, hvar de hade sina pappenheimare, tillsattes
särskilda män, »hvilke upå Embetes vägnar,
Tryckeriarbetarnas förhällande efterfråga, och
när så tarfvas, påtala, eller och, att therom
tillika anmoda Stads Fiscalerne, eller något annat
verks ombud".
En ersättning för så mycken frihetskränkning
hade gesällerna däri, att de voro befriade från
tvångsvärfning och krigstjenst — naturligtvis till
patronernas favör.
Att arbetarna inte skulle kunna komma
samman och bilda upproriska fackföreningar med
bjudande tariffer, derför sörjde den kloka
lagbestämmelsen, att »allmänna sammankomster,
emellan Gesellerna, vare aldeles förbudne, vid
Tijo Daler S:mts vite för hvar och en, som sig
vid en sådan sammankomst infunnit".
Hvi läten 1 den paragrafen ur lagens bok
struken varda, I sena tiders »Boktryckeri-Patroner" ?
Coeo.
Typoradiografia
on erään uuden keksinnön nimenä, josta D. A.
Buchdr.-Zeit, kertoo:
»T:ri Friedrich Stränge Kolle väittää
keksineensä keinon monistaa painatuksia
Röntgensä-teitten avulla. Keksintö poistaa latomisen
kustannuksineen, painamisaika vähenee ja työ
tapahtuu tekijän tietämättä sisältöä, siis
hallituksille erittäin arvokas salaisia töitä varten.
Monistettava työ pitää olla joko kirjoitettu
läpinäkymättömällä läkillä tai painettu paksulla
painomusteella. Se pingotetaan tarkoitusta
varten prepareeratulle paperille, jota asetetaan
päällekkäin noin 100 kpl. pakkoihin (»Sensoblock"),
jotka asetetaan säteitten vaikutusten alaisiksi.
UI.
Då firman Weilin et Göös för några år sedan
införde s. k. vftrkstadsregler i sitt fabrik, väckte
det en allmän opposition bland typograferna, ja
man klandrade skarpt öfver den stränghet, som
användes gentemot arbetarne, särskildt gälde
detta ankomsttiden. Bland klandrarne var
också Nya Pressens faktor. Han gjorde det
både i sin tidning och eljes när hälst det blef
tal därom. Därför var dét också med en viss
förvåning, för att inte säga förbittring, som
liknande regler emottogs till användning hos
tidningen Nya Pressens sättare, hvilka här, i
likhet med hvad fallet plär vara å alla
morgontidningar, arbeta på obestämd tid. För att bättre
kontrollera sättarnes nedkomsttid och när
manuskriptet ankom, samt sist när formarnc blefvo
färdiga, infördes s. k. kontrollböcker, uti hvilka
sättarne skulle skrifva upp, när de på kvällen
anlände till tryckeriet, samt huru länge dessa
på natten fingo vänta på manuskript, ehuru det,
besynnerligt nog, inte betalades något för
vänt-ningen. Dessa böcker infördes, såsom det hette,
för att faktorn bättre skulle kunna uppvisa exakta
siffror, huru arbetsordningen försiggår, ty härtills
hade redaktionen alltid, då tidningen blef sent
färdig, skjutit skulden på tryckeriet, och för att
bevisa motsatsen, anhöll faktorn att personalen
godhetsfullt ville åtaga sig detta besvär, hvilket
äfven vore ett frivilligt arbete och skulle endast
tillämpas tillsvidare. Personalen tillmötesgick
också denna anhållan, hvilken af densamma
betraktades såsom en icke behjärtansvärd sak och
på det att den oskyldige icke skulle behöfva lida
för den skyldige. Så fortgick en tid. Personalen
hade utsett fyra personer inom sig, för att sköta
denna kontrollbok. Men då ingen ändring
inträffade uti kontrolleringen, ansågo dessa
personer’ det vara för mycket arbete för dessa, att
allena sköta om detta förtroendeuppdrag, hvarför
en anhållan gjordes, att antingen alla eller
ingen skulle sköta om densamma, och då
personalen icke godvilligt ville dela med de redan valda
»förtroendemännen", sträjkade dessa senare, ity
att de en vacker dag läto bli att skrifva
i kontrollboken, hvaraf följde en extra
upp-sträckning i form af ovett i långa banor.
Men då dessa fyra höllo envist på, att
ingen eller alla skulle bära samma tunga,
emanerade faktorn en ny förordning, enligt
hvilken hela personalen i tur och ordning
anbefaldes att sköta om sagda böcker. Här återstod
således intet annat att göra än att foga sig i
omständigheterna. Så fortgick åter en tid, under
hvilken den ena sättaren efter den andra började
flytta bort till andra tryckerier, tör att
sålunda slippa vidare bråk. Då tryckeriet hade
ett godt namn om sig, var det i början
ingen svårighet, att erhålla nya sättare. Men
dessa ville icke utan vidare foga sig i dylika
anordningar, då de hade blifvit vana att arbeta
under andra förhållanden, hvarför dessa började
opponera sig mot alla, som de ansågo, orättvisa
fördelningar, som existerade å tryckeriet och
efter moget öfvervägande beslöts, att en skriftlig
anhållan om böckernas afskaffande skulle göras
hos faktorn. För att realisera planen uppsattes
en skrifvelse, i hvilken hvarje sättare tecknade
sitt namn och hvilken inlämnades till faktorn.
I skrifvelsen anhöllo sättarepersonalen, att
böckerna, enligt deras förmenande voro onödiga, ty
manuskriptet sändes utaf redaktionen ändå,
nälden ville, hvarför en kontrollör är onödig och
dessutom ren ekonomisk förlust för sättarne,
såsom varande på beräkning och dessa ingen som
hälst ersättning erhöllo härför. Dessutom
inträffade det mången gång, att den sättare, som var
i turen att sköta om kontrollboken, var utan
arbete redan kl. 1, men detta oaktadt var tvungen
att vänta tills formarne blefvo färdiga, för att
teckna detta i boken, men icke hade rättighet
att aflägsna sig förrän allt var klart. En vädjan i
denna riktning måste af hvarje rättänkande
människa anses såsom berättigad. Men faktorn å
tryckeriet var utaf en annan mening, ty ordning
måste det vara a det tryckeri, hvars faktor han
var, hvad anginge det honom, om sättarne
väntade eller icke, personalen var endast missnöjd,
som vanligt, och ville endast pocka onödigt och
den, som inte var nöjd, fick söka sig en annan
plats. Likaså var förhållandet en annan gång,
då personalen anhöll hos faktorn, att denne ville
hos redaktionen anhålla, att korrekturläsarne
måtte åläggas att tidigare på natten än kl. 2,
som nu varit fallet infinna sig på byrån, for att
Hvad är det som framtvungit
arbetareorganisationen ?
(Efter »Typ. Meddelelser".)
Det är med ett ord frikonkurrens-systemet,
detta system, som skapat en samfundsordning,
under hvilken den ena människans död är den
andres bröd.
Detta samfund, där den starkare underkufvar
den svagare, där den hänsynslösa karaktären
trampar den hänsynsfulla under fötterna.
Detta samfund, som vill lära oss vara
förnöjda om vi än ha det aldrig så uselt, då vi
därigenom ha så mycket lättare för att bli
praktiserade in i himlen.
Detta samfund, där vetenskapsmän, konstens
utöfvare och de som utföra ett sträfsamt
sam-fundsnyttigt arbete, måste taga af sig hatten för
mannen med pänningpåsen.
Detta samfund, som känner så få förpligtelser
mot den utslitna åldringen, den fattiga enkan,
krymplingen och (len arbetslöse, och som kastar
tusenden på gatan i sitt pänningraseri.
Detta samfund, som föraktar den fattige,
ärlige arbetaren, men höjer äfventyraren till ärans
tinnar.
Detta samfund är det, som har skapat
arbetareorganisationerna.
Typografen för 150 år sedan.
(Ur Kalmartidningen »Barometern".)
En »Boktryckerie Gesäll" för halftannat sekel
sedan var af helt annan ull än en typograf så
här på nittonde århundradets aftonkrök. Betrakta,
du klassmedvetne fackföreningsmedlem, den
konturteckning at’ din föregångares yrkeslif, jag liär
kastar fram, betrakta den, och inse sanningen af
den gamla klassiska versen : Jern pura mutantur et
tios mutamur in illis".
För att kunna antagas som lärling — »Gåsse"
— vid ett 1700-talets tryckeri, måste man hafva
eatechismm på sina fem fingrar och så
»åtminstone väl kunna läsa Svenska och Latin, skrifvet
och tryckt". Innan pojken blef fast antagen,
måste han dock gå minst en månad på prof, »at
thes naturlige böjelse therigenom må kunna
utrönas".
Sen han väl fått sitt antagningsbevis, hölls
han i tukt och herrans förmaning. Gudfruktigt,
stilla och lydigt skulle han sig förhålla och
aldrig gå »af huset utan thes Patrons lof och minne:
vacktandes sig för misstänkte ställen och
Säll-skaper". Vek han någon gång af dygdens väg,
kom »Boktryckeri-Pafrowe» själf" eller en person,
som denne därtill förordnat, med mäster Erik och
gaf behörig husaga. Om en »Gåsse" förföll »till
snatteri, liderlighet eller annan försummelse och
motvilia" och »Patron" menade husaga icke verka
tillräckligt, så kunde han rent af — endast efter
Boktryckeri-Societetens pröfvande — öfverlämna
honom till de allmänna arbetshusen att där lära
sig mores.
Förhöll sig gossen sedigt och fromt och
knogade på i sitt anletes svett, fick han omsider
lärlingsåren på ryggen. Dessa voro allt efter
omständigheterna 8/7, 6 år, »kunnandes likväl the,
som at’ mognare ålder äre", slippa med 5 à 4.
Da hade han att lämna sitt gesällprof, sin
orlofs-sedel och bevis om framsteg i kristendomen till
»Societeten". Vardt han nu funnen god, blef han
»lösgifven" mot en afgift af sex daler
silfvermynt till societetens kassa — men med
gesäll-brefvet fick anstå ännu ett år, under hvilket han
skulle visa sig värdig den ära, som väntade.
Den färske gesällen skulle nu »bestå sina
Ca-merater Åtta Daler S:mt". Men lade han till ett
enda runnstycke, fick han böta två gånger så
mycket och fyra daler till. Samma påföljd blef
det, om han firade sin frihetsgryning med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
