Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o i
GUTENBERG
4
tariffirettelöt olivat kovimmillaan, niin oli
päiviä, jolloinka miltei puolet Helsingin
kaupungin kirjaltajistoa hävittivät työaikansa kapakoissa.
Tämä on liiottelematon, surkea totuus. Kuinka
huolestuttavalta ja raskaalta liittohallitukselle
silloin tuntui tariffiasian ratkaisuun saattaminen,
kun näin suuri joukko kirjaltajia esiintyi
,haudankaivajina“, on itsestään selvä. Moni ehkä
ajattelee että olisihan tämä . saattanut jäädä
äänenkannattajassamme mainitsematta. Tähän
vastaamme me: omia virheitämme peittelemällä
emme myöskään saata pää pystyssä astua
paljastamaan muitakaan epäkohtia ammatissamme
ja vaatia parannusta niissä.
Että juoppous on yhteiskunnallinen pahe,
josta yksilöä kaikissa suhteissa ei saata moittia,
ja että tämä täydellisesti ei lakkaa, ennenkuin
valtio asettaa kiellon tälle myrkkyliemen
valmistus- ja myyntioikeudelle, sen tiedämme
aivan tryvin. Sillä silloin kun meidän
kunnioitetun esivaltamme toimesta ja
myötävaikutuksesta kapakkoja on istutettu miltei jokaiseen
kadunristeykseen, niin ei ole ihme, jos
luonteeltaan heikommat yksilöt katkismuksen
määräyksiä noudattaen, „esivallalleen kuuliaisina“,
sortuvatkin näihin. Mutta, että paljon mekin
puolestamme saatamme poistaa tätä työväen
pahinta painajaista niskoiltamme, kunhan
hiukankin löytyisi hyvää tahtoa. Ja että tahdon
lujuutta kirjaltajissa siinä määrin puuttuisi, kuin
esimerkit tosin ovat osottaneet, sitä emme tahdo
uskoa. Siksipä esitämmekin kutakin
„langennetta“ näin vuoden vaihteessa tekemään itsensä
kanssa tiliä tapahtuneista hairahduksistaan sekä
päättämään, josko sitä vielä tänäkin vuonna
jatketaan.
x-
Vuoden kuluessa manalle menneistä
kirjaltajista on tietoomme saapunut seuraavat: K.
Parviainen, 27 v.; —J. G. Roth, 49 v.; • —■ E.
L. Lundström, 32 v. ; — A. Schelehoff, 30 v.;
— K. R. Hjelt, 50 v.; — O. A. Vasenius, 30
v.; — M. R. Vikberg, 33 v. ; — E. Juvonen,
24 v.; — K. Lindström, 66 v. ; — A.
Kuusisto, 27 v.; — H. E. Lindström, 25 v. ; —
K. G. Vesterlund, 63 v.; — K. S. Mellberg,
26 v.; — A. Norrgård, 47 v.; — H. E.
Nyberg, 25 v.; ■ — V. A. Nyfors, 30 v.; —V.
Henriksson, 30 v.; — V. Tallberg.
Hartaat kiitokset kaikille avustajillemme sekä
onnellista ja raitista uutta vuotta kaikille liiton
jäsenille!
/\lera svenska.
Då det ofta ifrågasattes orsaken hvarför
„Gutenberg“ i genomsnitt är så fattig på
svenska uppsatser och meddelanden, torde det
kanhända ej vara ur vägen att taga denna
fråga till tals. Att denna brist till största
delen ligger hos den del af våra kolleger, som
här svenska till modersmål, är utom allt tvifvel.
Man hade väntat att de personer inom vår
kår, som söka att hålla det svenska språket i
Finland högt, ej så helt och hållet skulle
osidosätta detsamma, då det gäller egna
angelägenheter. En ytlig betraktare af dessa
förhållanden måste få den uppfattningen, att det måtte
vara illa beställt med den svenska
„intelligensen“ inom typografkåren, då man så sällan
ser någonting i tryck från densamma. Att
det dock ej är bristande förmåga, bevisar den
omständigheten, att det finnes flere af våra
kolleger, som har sändt ganska värdefulla
uppsatser till andra tidningar. Den närmaste
följden af denna likgiltighet återfaller på oss
själfva, emedan det stöd, som mången af våra
medlemmar ofta söker i det skrifna ordet,
alldeles uteblifver. Men saken har en annan
sida, som är af icke mindre betydelse, den
nämligen att icke allenast en stor del af dem,
som icke äro mäktiga finska språket, utan
äfven kela Skandinavien och delvis äfven
Tyskland, ej kan följa våra sträfvanden just på denna
grund. Det har ej saknats uttalanden från
våra närmaste grannar i denna riktning och
som vi till vår ledsnad måste erkänna. Hur
mycket denna språkisolering kan värka vid
bedömandet af våra åtgöranden, torde hvar
och en kunna inse om han vill göra sig till
besvär med att utsträcka sin tankegång något
utom Finlands gränser. Kunde vi därför
komma öfverens om att lite hvar söka bidraga
till „Gutenbergs“ förkofran i ofvan antydd
riktning och på samma gång få vår egen tidning
lite mera omväxlande i sitt innehåll.
Redaktionen skulle då ej behöfva att mången gång
se sig föranlåten att intaga uppsatser, som
saklöst kunde uteslutas. Det ligger således i våra
egna händer om vårt organ skall visa sig
värdigt att som en man „stå i ledet“ med öfriga
af typografiska organisationer: utgifna fackblad
eller skall vi intaga en intetsägande plats till
skada för oss själfva endast därför, att
håglösheten för eget bästa så litet ger sig tillkänna.
Huru svaret på denna fråga uttfaller, skall den
„Gutenberg“ gifva, som från detta århundrades
| början på nytt framträder för sin publik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
