Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den starkares rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det sista jag såg af Kong Lin var, då han
langat ned mina kappsäckar i kanoten, som skulle
föra mig i land, och sedan vinkade farväl, innan
han klättrade upp igen för fallrepet med den långa
hårpiskan dinglande ned ända till knävecken och
de vida, bruna kalikåbyxorna glänsande i solskenet.
— Där ha vi ett redligt hjärta, — tänkte jag.
— Lycka till i Canton. Och måtte ditt framtida
lif bli förskonat från all vidare kontakt med de
„hvita djäflar“, som du, trots all din glada uppsyn
och alla dina vänliga ord, inte skulle vara en äkta
Cantonkines, om du inte hatade . . .
— — —
Tre veckor senare gjorde jag besök hos
öfverdomaren i Herbertshöhe, doktor S..., en hygglig
ung man på några och trettio år.
Jag stannade som förstenad i den lilla
trädgårdstäppan framför huset.
Hvem var det, jag såg?
Hvem var det, som gräfde där i rabatten med
bojor från fot till fot?
Hvem var denne böjde stackars kines med de
tärda och sorgsna anletsdragen om inte min
plattansiktade, koppärrige och fordom så klarögde vän
Kong Lin, Kong Lin, som vid detta laget hade
bordt vara framme och herreman i Canton i stället
för att bojbelagd träla i jorden på denna
feberhärjade, helvetesheta ö!
Kong Lin kände igen mig på samma gång som
jag honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
