Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - „Den vilde Horstman“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hade alla någon gång fått känna på hans
råa lynne.
Än ställde han till obehag för dem, då de kommo
in till Herbertshöhe för att göra upp sina affärer
med handelsmännen i kolonien.
Än ställde han till något våldsamt krakel för
någon skräpsaks skull, då de svettiga och trötta kommo
in på „house belong drink“ — hotellets caféafdelning
— för att svalka sin torra strupe med en seidel öl eller
en whisky-soda. Han svor och dundrade, han blef
grön af ilska i ansiktet, under det att det brandröda
håret på hans hufvud formligen flammade.
— Du har Tropenkoller, — sade gästerna. —
Du tål inte klimatet! Res hem till Vaterlandet
med nästa båt. Ingen kommer att sakna dig!
Då blef „den vilde Horstman“ som besatt af en
ond ande.
— Himmelherrkreuzdonnervetter! — skrek han
och kastade sig baklänges i närmaste korgstol. —
Ni våga mucka! Ni eländiga plantagelöss! Ni
palmloppor och strandsuggor! Ni — ni — ni . . .
Längre kom han aldrig.
Här följde alltid ett anfall.
Det ryckte och slet krampaktigt i den ursinnige
mannens armar och ben.
Det stod fradga kring läpparne.
Och med flämtande bröst ropade han halfkväfd
efter vatten . . .
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
