Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - „Den vilde Horstman“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ta vägen. Jag kan inte få något job mer på den
här ön . . .
Jag tog mannen i skuldran och drog honom med
mig till trappan.
— Om ni inte går själfmant, slänger jag ned er . . .
Horstman reste sig.
Han gick sakta ned för trappan.
Med hållningen hos en slaf, som fått ett mäktigt
kok stryk.
— — —
— Var det inte det, jag sade, — småskrattade min
hustru efteråt. — En feg slafnatur i allt sitt
öfversitteri. Fräck och rå mot dem han vågar sig på.
Krypande och ynklig, när han träffar sin öfverman . . .
Jag svarade inte.
Saken var utagerad.
„Den vilde Horstman“ var expedierad.
— — —
Vi sutto kvar på verandan hela eftermiddagen.
Längtade efter en liten sval fläkt.
Den kom strax efter solnedgången.
Vi andades in den, som om den hade varit en
kostbar gåfva från himmelen.
Vi knäppte upp våra kläder och läto den kyla oss.
Och så somnade vi in, lätt svalkade, i våra
länstolar, under det ropen, skriken och de vilda
sångerna från infödingarne borta i den nära
strandskogen, där det firades en väldig kaikai på den
döda hästens styckade kött, fyllde våra öron med
sina vilda och fantastiska disharmonier . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
