Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryktet om ädelstenarne, som hafvet slungade
upp på stranden framför den ensamma bungalon
i Honolulus yttersta utkant spred sig blixtsnabbt
bland främlingarna kring bukten.
Det blef formlig rusning ditut.
Clarke var inte omedgörlig.
Talade man bara vackert med honom, så lät
han beveka sig att ge stranden fri.
Han poängterade visserligen alltid, att hans
kamrat inte alls tyckte om de ständiga
störnin-garne.
Men om man bara ville hålla sig tyst och inte
stannade alltför länge, s*å kunde det ju för en gångs
skull få vara händt . . .
Geschäftet gick i fem månader.
Då voro dels säckarne från „The Alameda
Bottle and Glass Co“ tömda, dels tyckte Clarke,
att det var tid på att sluta.
— Man skall aldrig spänna bågen för hårdt,
— sade han. — Det finns säkert en hel del
juve-lerare öfver i U. S. A., som ha genomskådat våra
„hafsädelstenar“ vid det här laget . . .
— Då råka vi illa ut, — sade den andre mannen.
— Å, var inte rädd, — skrattade Clark. —
Yankees äro flotta karlar på sitt sätt. Bli de
bara bluffade riktigt ordentligt, så ta de saken
gemiitligt och beundra den, som varit skicklig nog
att bluffa dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
