Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med sina nakna fötter sparkade hon
ursinnigt och oafbrutet gatans dam, så att det stod
som en hvit sky högt upp öfver hennes hufvud.
Jag kände igen den unga kvinnan från dagens
oteatäflan.
Det var Marewa.
Hon kom från Raiatea och hade varit omkring
ett år på Tahiti.
Där hade hon gjort sig känd som en af de
vildaste bland Papeetes mera Jifsglada ungdomar,
och de historier, som berättades om henne och om
hennes hänsynslösa raseri, då hon hade fått några
glas för mycket, då hennes svartsjuka väckts eller
då hon retats, voro nästan otaliga.
Hon var en skräck för de små franska
gendarmerna, af hvilka det behöfdes tre eller fyra för att
öfvermanna henne, då hon satte’ den sidan till, men
på samma gång var hon de inföddas — och äfven,
ibland, de hvita männens — mäst oemotståndliga
tjuserska och — bedragerska.
Öga i öga mot Marewa stod en liten, fransk
gendarm.
Han var grann som en fältmarskalk i sin rikt
guldsmidda uniform, höll ett tjockt ridspö i ena
handen, och det syntes på hans ansikte, att han
hade all möda i världen att behärska och hålla sig
lugn.
— Marewa, — sade han allvarligt, fast med af
bekämpad vrede skälfvande röst. — Marewa, gör
nu som jag säger. Gå genast hem och bråka inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
