Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var snabb som en blixt och stark som en
tyfon — det hade minsann hela Tahiti fått se
prof på.
Då Marewa ändtligen tröttnade på att misshandla
sitt motståndslösa offer och lugnat sig, steg hon
upp och sträckte på sig.
Hon rätade ut hela kroppen och böjde ihop
armarne bakom hufvudet, som om hon behöfde
hvila det.
Så vände hon sig från den ene till den andre
af de kringstående männen och log med öppna
läppar emot dem.
Öfver de nyss så gnistrande vreda ögonen
bredde sig ett skalkaktigt leende, och hon
betraktade hvar och en af dem, som om hon hade velat
pröfva hvem af dem, som var den starkaste.
Plötsligt tog hon af sig den krans, som hon
bar i håret och hvaraf nu efter slagsmålet endast
några få blad och en enda röd blomma återstodo,
samt fäste den kring hufvudet på Oaro, den
ståtligaste af de kringstående männen.
Därefter räckte hon honom sin hand, drog upp
pareun kring midjan och gick sedan sakta och
lugnt, som om ingenting märkvärdigt skett, nedför
gatan åt den tysta bukten till, där de svarta
skuggorna under fLamboyanter och sycamorer snart
döljde både henne och hennes följeslagare för de
kvarblifvandes halft mokanta, halft förstående
leenden . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
