Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men under det deras korporal satte upp en
högtidlig rapport öfver det skedda för att dagen
efteråt lika högtidligt framlägga den för
guvernören, stodo kanakerna länge utanför och sjöngo
den redan populär blifna naiva refrängen:
— Marewa i Oaros armar
rusas af kärlekens blomma vild.
Fransosen fåfängt sig harmar,
af prygel ej vidare mild . . .
Under det allt detta hände i Papeete vandrade
Marewa och Oaro med snabba, fjäderlätta steg
längs bukten ut på landsvägen med Papenoo till
mål.
Det var alldeles mörkt och tyst.
Endast utifrån hafvet hördes bränningens dån,
där den slog sina släggeslag mot refvet.
På dess af ebben torrlagda platå lyste
natt-fiskarnes facklor som röda, oroliga irrbloss till
och från.
Fästet gnistrade af oräkneliga stjärnor, och mot
dem aftecknade sig de höga palmerna på den lilla
ön Moto uto, där den låg i gattet, som bildade
lagunens port till hafvet.
Vid de sista husen satt en drucken, högljudt
gråtande kvinna under en vidtgrenad flamboyant.
Framför henne hukade sig som en skugga en
grofvuxen man, som talade snabbt och högljudt till
6*
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
