Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det prasslade i snåren af nattvinden, som
lekfullt dansade in från hafvet.
Då stannade Marewa och kramade hårdt den
starke Oaros hand.
Hvad kunde det vara för mystiska väsen, som
drefvo sitt spel i natten?
Var det andarne, som bodde bland Moreas vilda
berg, som voro ute och härjade?
Var det spöket som lyste grönt om nätterna på
bränningens kam, som smugit sig i land för att
ställa till ondt och oreda?
Var det Tupapau — de dödas andar, som irrade
omkring i natten, sökande efter de ställen, där
de lekt och varit glada i lifvets stunder?
Vinden slutade att prassla, och de bägge unga
människorna påskyndade sina steg.
De vadade just öfver en bäck, hvars runda
kiselstenar gledo bort under deras fötter, då den
nya dagens första ljusning glimtade till i öster.
Därpå tändes plötsligen en liten ljuspunkt högt
i zenith.
En isolerad, hittills osynlig molnkrans började
rodna och glöda, under det att hela fästet
för-öfrigt förblef mörkblått och stjärnehvitt.
Ur den skära ringen började därefter långa,
lysande gula. strålknippen skjuta fram i västlig
riktning och därpå höjde sig ett långt, smalt,
safir-blått ljusband öfver den östra horisonten, ett
sällsamt, genomskinligt ljusband som skarpt skilde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
