Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödsskrämda djuret för andra gången mot tjuren
horn. Ah! Nu träffa de hästens buk, då han
stegrar sig, och genomborrar den! Han faller
omkull och reser sig igen vildt gnäggande, som
bara en häst i dödsångest kan göra det. Och, fasa
öfver tall fasa, hans inälfvor rinna ut ur det
gapande såret! Utom sig, vansinnig, galopperar
han på sviktande ben rund t arenan! Inälfvorna
släpa i sanden! De trassla in sig i hofvarne! De
slitas i bitar! De rifvas helt och hållet ut! Och
med tom bukhåla galopperar det arma djuret
vidare, tills det stupar i sanden och med brustna
ögon utandas sin sista plågade suck, under det
mängden af de eleganta kvinnorna, de snobbiga
männen, de dockklädda små barnen och liela den
öfriga jublande, skrikande och dansande hopen
från sina platser skräna efter mera hästar, mera
hästar, mera hästar, för att få sin fruktansvärda
grymma lust efter blod och död tillfredsställd . . .
— På detta vis såg jag nio hästar slitas sönder
och dö. Jag grät! Jag mådde illa! Jag höll på
att svimma! Jag kände det, som om jag borde ha
rusat ned och mördat någon! Jag skulle vilja
ha haft människodjäflarna därnere mellan mina
näfvar, med tänderna ha slitit upp deras strupe,
med mina tummar ha tryckt in deras ögon! Jag
skulle ha velat sparka in deras tinningar med
mina klackar . . .
Damen lade sin hand på min arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
