Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loss de svarta lavablocken, under det att ur ringens
inre giftiga svafvelångor och gaser stiga upp och förpästa
luften. Och ändock har ju jordytan, den säkra, sedan
oräkneliga årtusenden sjunkna och stadigt lagrade
jordytan, ännu ofantliga trygga trakter, som endast vänta
på den flitige odlarens målmedvetna hand för att rikt
löna honom för hans möda. Men människorna bosätta
sig istället på vulkanerna i omedelbaraste lifsfara!
Det är obegripligt, obegripligt...
Jag försjönk i grubblerier. Vulkanen midt emot
verkade skrämmande. Jag tänkte på hvilka förfärliga
katastrofer, som denna enda vulkan redan varit orsaken
till. Hvilka demoniska jättekrafter, som lågo bundna i
dess inre, och som då och då ryckte och slet på sina
kädjor för att komma loss. Jag hörde i andanom det
vilda vrål, hvarmed de beledsagade sina vredesutbrott.
Jag såg deras flammande andedrägt stiga upp ur kratern.
Såg de rödglödande heta lavatarmarne, som de kräktes
upp under sina ansträngningar, vältra sig nedåt hafvet.
Och såg människorna darra, Hy, upphinnas och förintas...
Under århundradenas långsamma lopp, har Vesuvius
gång på gång påmint mänskligheten om att de
naturkrafter, hvars ena säkerhetsventil den bildar, aldrig äro
att lita på. Det första närmare kända utbrottet i nyare
tid ägde rum den 21 Augusti år 79 e. K. Vesuvius
hade då i flera hundra år betraktats såsom slocknad
och död. Och icke ens de sexton svåra jordbälningsår,
som föregingo utbrottet, och som försatte människorna
i ständigt ny förskräckelse, förmådde öppna deras ögon
och förbereda dem på den katastrof, som förestod. Då
denna katastrof emellertid slutligen kom, hlef den
förfärlig. De trenne blomstrande städerna HercuIaneum, Stabiä
och Pompei begrafdes fullständigt under etl rägn af glödhet
aska och sten, som på sina ställen lade sig i ett öfver
tre meter djupt lager öfver dem. Tusentals människor
omkommo Och sedermera lyckades det först år 1748
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
