Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå i land för att skaffa sig ett nytt tillståndsbevis af det
ena eller andra slaget, under det att mina papper
befun-nos vara i finaste ordning och utan vidare anmärkning
återställdes mig.
Strax efter åtta var allt klart för afresan. Men i al’~
gångsminuten störtade två civilister ombord. De måste
nödvändigt med, sade de. De hade rest ändå från
Venedig. Den ene hade haft sin gamla mor i Messina
under katastrofen, och för den andre stodo tusentals lire
på spel, om han icke fick följa med.
Men de officerare, som hade att bestämma, läto icke
tala med sig. De beklagade lifligt, men det måste finnas
papper. Från ministern, prefekten och så vidare. Utan
sådana gick det inte. Och några undantag kunde inte
komma i fråga. Alla utomstående voro i vägen därnere,
sade de. Endast sådana, som ville arbeta fingo komma
dit. Men eftersom det nu fans tillräckligt med militär på
platsen, så behöfdes inga utomstående arbetare. Att ens
tänka på att kunna rädda enskild egendom var löjligt.
Det kunde vara gudi nog, om man lyckades rädda Sicilien,
hela Italien ja, kanske hela Europa från en epidemi.
Och på den saken koncentrerades nu allt arbete, alla
ansträngningar därnere.
De begge herrarne gåfvo sig emellertid inte i rappet.
Deras böner blelvo allt enträgnare, allt hetare. Och
slutligen kastade sig en ulaf dem på knä och snyftade
med gråten i halsen om och om igen fram sin enda,
fåfänga bön: låt mig lölja med, — låt mig följa med, —
för Madonnans skull, låt mig följa med...
När klockan var half nio kastade »Scilla» loss. De
bägge herrarne stodo gråtande och förbannande på kajen,
där de måste hållas kvar af några soldater, för att de
i sin förtviflan inte skulle kasta sig i vattnet. Men allt
efter som ångaren gled allt längre och längre ut i
hamnen, blefvo deras konturer otydligare och otydligare.
Och ändtligcn kunde de inte längre särskiljas från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
