- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
83

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helskägg, buskiga ögonbryn, rufsig peruk och stickande
heta ögon.

Men nere vid hamnen på Corso Vittorio Emanuele
rådde dock den lifligaste trafiken. Där var ett ständigt
kommande och gående af ångare och segelfartyg från
Europas alla länder, från Mindre Asien, Tunis, Algeriet,
Amerika och den yttersta Orienten. Där trängdes skaror
af emigranter utanför de stora ånghåtsbolagens
biljettkontor. Där körde tunga lastfordon med hela herg af
apelsinlådor eller vinfat och förspända med kraftiga
oxar längs efter kajen. Spårvagnarne ilade fullsatta
förbi med passagerare ända från Faro och
Giampi-lieri. Och vid tullstationen, där torghallen var
belägen, fördes ett väldigt stim af fiskare, som just anländt
med en större fångst af två till tre meter långa tonfiskar,
hvilka till ett af myndigheterna fastställdt pris af
omkring 80 centisimi för ryggen och sidorna och 1,25 lira
per kilo för de fetaste bukstyckena, voro en af
fisk-marknadens begärligaste delikatesser. Vid de sex stora
marmorbänkar, där jättedjuren slaktades och styckades,
flöt blodet i breda, röda strimmor. Och då köplusten
och förråden började bli mindre, och priset sattes ned
för de billiga aflallena, de s. k. petitti, erbjöd hela den
för fiskhandeln reserverade delen af torghallen med sin
trängsel af fattigt folk en afsky värd anblick, hvilken i
förening med den starka lukten af friskt blod,
efterlämnade ett kväljande intryck på besökaren.

Om man följde Corso Vittorio Emanuele norrut längs
efter sundet, kom man snart ut i förstäderna, som ända
ut till Punta del Faro bildade en enda nästan oafbruten
länga af små primitivt byggda hus. Bakom husraderna
löpte järnvägen till Palermo fram. Och där bakom
höjde sig de branta bergen, under det att själfva
strandremsan var så smal, att den knappast ens hade plats
för de talrika fiskebåtar, som lågo och gassade sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free