Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
En dyster morgon på hafvet. — Stromboli orubbad på sin gamla plats. — Sicilien
och Calabrien förut. — Genom strömbrytningshvirflarne in i sundet. — Skildring
af själfva jordbäfningen. — Aftonen den 27 December 1008. — Många främlingar
i Messina. — Kvällslif på teatrar ocli kaféer. — Människorna gå till hvila —
Ovädersmoln dra ihop sig öfver sundet. — Ett olycksbådande tjut. — Jorden börjar skaka
och darra. — Himmelen öppnar sina slussar. — Fruktansvärda ting ske. —
Seismografens vittnesbörd. — Ett dån ur jordens innandömen. — Messina störtar. — Bibelns
ord gå i uppfyllelse. — Världshistoriens största tragedi. — Innevånarnes obeskrifliga
fasa. — Själfbevarelsedriften. — Vattnet ingår förbund med jorden. — Flodvågen.
— Elden förenar sin förstörelsebringande kraft med jordens och vattnets. —
Gas-behåillarne flyga i luften. — Människornas förskräckliga öde. — Den Högste uttömmer
sin vredes skålar till sista droppen. — Det blir morgon på fasornas första dag.
En dyster grå morgon. Tunga rägnmoln under fästet.
Ett vredgadt, blyblått och skumreffladt haf så långt ögat
kan se. Två hvitgrå måsar, som envist kretsa omkring
hvarandra, och hvars hesa, entoniga skrik tyckes båda
olycka och död...
»Scilla» hade haft en svår natt. Stormen hade rifvit
i allt ursinnigare och ursinnigare, och i hundvaktens
första timma hade det nästan blåst full orkan. Dagen
hade dröjt i det längsta, och då den ändtligen grydde,
var det ändå som om den hade tvekat att komma fram
och lysa öfver all den förödelse i vår nu omedelbara
närhet, all den sorg och jämmer, som hade varit en
följd af den knalleffekt, hvarmed olycksåret 1908 hade
afslutat sin bana.
Vid åttatiden skymtade Stromboli fram ur rägndiset,
Stromboli, den aktiva vulkanen, på hvilken enligt de
gamles tro den lättretade vindguden Aeolus bodde.
Väldig, ensam och arg höjde den sig ur hafvet.
Jordhäf-ningen hade inte berört den; alla dess små hvita hus
stodo där precis likadana som jag sett dem förr. Ryktet
hade talat om att hela ön skulle ha försvunnit, precis
som det år 1906, då Valparaiso förstördes, narrades om
Juan de Fernandez, Robinson Crusoes berömda ö. Men
det var dess bättre inte sant — det lika litet som så
många andra olycksrykten...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
