Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycken och takdelar. Och däremellan syntes öfverallt
sönderklämda trälådor, ur hvilka tusentals gyllene
apelsiner rullat ut, och väldiga vinfat, hvars härliga röda
blod sakta klunkande fram och blandade sig med
rägn-och saltvattenspussarne på kajen.
Då vi kommo fram till Trinacrias ruiner, var där
alldeles dödstyst. Vi klättrade omkring öfverallt och
lyssnade efter lifstecken, ty det kunde ju hända, — fast det
såg otroligt ut, — att någon af gästerna undgått att
krossas under de väldiga sten- och murbrukshögarne.
Men då allt förhlef tyst, fortsatte vi vår vandring och
kommo snart till ett hus på en af Via Garibaldis smärre
bigator, där två skrikande småttingar uppe på en
balkong tilldrog sig vår uppmärksamhet.
Nu koncentrerade vi ock vår energi på räddningen af
dessa bägge barn. Men som alla trappor inuti huset
hade rasat, och det förresten såg ut som om hela
byggnaden när som hälst skulle störta in, måste vi handla
både med den största försiktighet och snabbhet. En af
våra matroser letade rätt på en stege, klättrade med dess
tillhjälp från utsprång till utsprång, från balkong till
balkong, och när han ändtligen nådde upp till de två
små stackarne däruppe, som våta, darrande och
förskräckta höllo hvarandra hårdt omfamnade, hissade han
ned dem med en smäcker lina, som han förtänksamt
nog hade hängt öfver axeln, innan han lämnade fartyget.
Ur samma hus räddade vi sedan ytterligare några
barn och en kvinna, och efteråt lyckades vi hjälpa
minst ett dussin personer, som på ett eller annat sätt
klämts fast under bjälkar och sten, på benen. Men blott
en enda gång fingo vi tack för vårt besvär. För det
mesta voro de stackars människorna som bedöfvade.
De stirrade på oss med stora förundrade ögon, som om
de icke riktigt förstått hvad som egentligen stod på.
De mumlade oförståeliga, osammanhängande ord och
meningar framför sig, och när vi visade dem vägen ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
