Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ME S SIN A S UNDEHGÅ N G
134
eldsvådor, utanför hvilkas ljuskrets skuggorna om
möjligt ligga lägrade än svartare och hemskare. Tänk er
byggnaderna störtade och förvandlade till
oigenkännlighet, så att ni knappast kan hitta, där ni förut var
lika hemmastad som inom edra egna fyra murar. Tänk
er under edra fötter det förskräckliga kvidandet från
tusentals döende människor, öfver hvilkas pinorum ni
vandrar fram utan att kunna hjälpa. Föreställ er, huru
ni stöter ihop med flyende och vansinniga, hvars blod
klibbar fast vid er, och hvars kval ni inte kan lindra.
Föreställ er... Men nej, jag förmår inte fortsätta. Ord
kunna inte skildra allt hvad jag såg, hörde och anade
på den vandringen. Det var gräsliga saker —
obeskrif-liga, gräsliga saker...
På rådhusplatsen träffade jag en bekant advokat. Han
var alldeles förintad af olyckans vidd och berättade, att
stadens stora sjukhus hade fallit och begraft nästan
alla patienterna under sina murar. Domkyrkan låg i
ruiner, posten, handelskammaren, teatern och
universitetet. Hela staden var förstörd. Han trodde inte, att
ett enda kvarter stod. Det var domens dag, som hade
randats, — sade han, och det tjänade till intet att
söka rädda, ty om några timmar skulle i alla fall det
yttersta slutet komma, och därföre var det nog häst att
först som sist foga sig i det oundvikliga...
Under tiden hade, trots rägnet, som föll i strömmar,
eldsvådorna tilltagit. Gnistrande rökstoder bolmade
upp öfverallt, och snart var staden omgifven af en
väldig krans af lågor. Och från andra sidan sundet, på de
ställen där Villa San Giovanni och Reggio hade sitt läge,
syntes blossande röda fläckar växa fram ur mörkret och
afteckna sig mot de bakomliggande svarta bergen. I
sanning, världens undergång tycktes vara kommen, allt
arbete var fåfängt och hopplöst, och det återstod intet
annat att göra än att foga sig i det oundvikliga och
bereda sig på att dö...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
