- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
143

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den hade gått under och att de nu befunno sig i
helvetet. Odenburg svarade, — hvarför kunde han senare
inte förklara, — att det var så, hvarefter mannen
upp-häfde ett skrik, som skar genom märg och ben, rusade
bort till kajen och kastade sig i vattnet, där han
omedelbart drunknade.

Odenburg var nära att följa den nakne främlingens
exempel, då han tilltalades af en annan man, som han
kort förut hade sett ombord på färjan. Denne visade
sig vara österrikare och presenterade sig på det
högtidligaste, något, som verkade så löjligt på Odenburg, att
han brast ut i hysteriskt skratt. Men österrikaren
tog detta som ett tecken till begynnande vansinne och
fattade Odenburg om lifvet. — Stackars man, — sade
han, — behärska er för all del. Vi äro i trygghet här
på den fria platsen, och om ni vill, så hålla vi ihop och
skiljas icke från hvarandra, förrän vi fått visshet, ifall
denna olycka är lokal, eller om det är jordens
undergång som är kommen.

Österrikarens trygga ord verkade lugnande på
Odenburg. Tillsammans gingo de bägge männen rundt
stationen. Och på andra sidan fingo de se en helt ung
man, som låg på knä och grälde i en grushög med sina
bara händer. De stannade då en stund och sågo på,
tills först en människohand och sedan en arm och en
skuldra började komma fram, där den unge mannen
gräfde. Då förenade de sina krafter med hans, och
slutligen låg hela kroppen bar. Den tillhörde en äldre
man. Men hufvudet var delvis krossadt och bröstkorgen
var tillplattad och blå.

Den unge mannen kastade sig våldsamt öfver liket,
som hade varit hans far, och kysste det passioneradt.
Men därpå lade han varsamt ned det igen och rusade
i nästa ögonblick med så ursinnig fart mot väggen, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free