- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
156

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då det slutligen åter drog sig tillbaka till sitt fängelse
nere i sundet, kvarlämnade det på land väldiga polar
af gyttja och saltvatten, pölar som voro fulla af döda
och döende, öfver hvilkas sista förtvillade
krampryckningar och hopplösa kval de i Via Santa Lucia utbrutna
eldsvådorna kastade bjärtröda, hemska reflexer och
skuggor...

Det sista ögonvittne, som jag i detta kapitel vill låta
berätta om sina erfarenheter under
jordbäfningsögon-blicken, är kaptenen på en engelsk ångare, som tidigt
på morgonen den 28 December befann sig på färd
genom sundet.

— »Jag stod på bryggan och betraktade sundet genom
nattkikaren,» — berättar kaptenen. — »Ljusen i land
brunno klart och lugnt, och hvarje samhälle var som
en liten ljusknut för sig, från hvilken reflexerna runno
ut i sundet eller stego upp och lade sig som en
dallrande röd och gul kåpa öfver kusten.

Jag har gjort hundratals turer genom Messinasundet.
Känner det både på dagen och om natten. Har hela
fyrsystemet på mina fem fingrar, och skulle kunna ta
mig fram med förbundna ögon, om så behöfdes. Det
är precis som en väl upplyst gata, på hvilken man har
varit van att promenera i hela sitt lif...

Jag befann mig nästan midt emellan Messina och
Reggio, då ångaren plötsligen började skaka under mina
fötter som om propellern gått af. Först tycktes den
stanna alldeles, men sedan gjorde den några ojämna ryck
framåt och fortsatte.

I samma ögonblick slocknade alla ljus på ömse sidor
om sundet. Det var som om ett enda jätteandedrag hade
blåst ut dem allihop på en gång. Det blef mörkt
som i en säck, och därpå började det blåsa och rägna
nej, inte rägna, utan ösa ned, ösa så starkt och ihål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free