Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De öfverlefvande ögonvittnenas berättelser, af hvilka
jag här ofvan relaterat en bråkdel, stämma samtliga
öfverens därhän, att en fullständig beskrifning af allt
det, som tilldrog sig omkring dem i den tidiga
decembermorgonens evighetslånga jordbäfningsminuter, helt
enkelt ligger utom det möjligas område. I deras minne
ha endast de viktigaste momenten ristat in sig med
diamanthård skärpa, de moment nämligen, som hänga
tillsammans med först och främst deras egen och
sedan med deras kärastes tortvitlade kamp för lifvet.
Alla andra minnen och konturer äro oklara och
suddiga. De olyckligas ögon ha visserligen sett
fasaväc-kande bilder, och deras öron ha uppfångat hemska
läten och skrik. Men allt detta har varit förvirradt och
oredigt. Det har varit intryck, som hjärnan ännu inte
haft hvarken tid eller ro att genomarbeta och
framkalla till full tydlighet. Intryck, som jag här bäst
skulle vilja likna vid latenta fotografiska bilder. Men
på samma gång ock intryck, hvilka senare kanske
komma att öfverraska med detaljer, som skola bli viktiga
led i kännedomen om hvad som verkligen skedde, en
kännedom, som vi i dag endast äro i besittning af
inskränkt till det allra nödtorftigaste och själfförklarligaste.
Men en enda öfverensstämmande psykologisk detalj,
som i jordbäfningsögonblicket tecknade sig med allra
största skärpa, stiger i all sin ursprunglighet klar och
tydlig fram ur hvar och en af de öfverlefvandes
berättelser. Och denna detalj är den rent egoistiska
själf-bevarelsedriften, hvilken ju alltid — äfven under lif—
vets vänligare, och lugnare förhållanden — slumrar
inom människan, men som nu, i det första ögonblickets
fasa och förvirring, då hela världen tycktes gå under,
flammade upp vildare och hänsynslösare än någonsin
förr inom individerna och förtärde hvarje noblare
impuls, hvarje tanke på någon annan eller något annat
än det egna ynkliga lilla jaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
