- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
204

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under det att (len lilla båten roddes in till stranden,
hade den öfverlefvande befolkningen samlats där till
sista man. De minst skadade hade släpat sig med, och
alla hade gjort sig redo till affärd. Kvinnorna gräto
hysteriskt och’tackade Madonnan för att hjälpen
ändt-ligen hade kommit. Många hade kastat sig ned i
knä-böjande ställning, och de starkaste män snyftade af
rörelse som om de varit små barn eller svaga kvinnor.

Men då den lilla båten endast var på ett stenkasts
håll från stranden, upphörde matroserna att ro. De
lade håten tvärs, och en officer ropade öfver en fråga,
om huru många människor som hade gått under, huru
många som hade räddats. Han kunde icke taga någon
mer ombord nu, — sade han, - eftersom hvarje plats
redan var upptagen af sårade från andra orter. Men
han skulle komma igen senare och skulle nu genast
sända i land en del födoämnen...

Bagnarabornas raseri och förtviflan blef gränslös. De
besvuro, de befallde, de bådo, de hotade. De kastade
sig ut i sundet för att simmande nå torpedbåten och
tvinga den att ta dem med sig. De brydde sig inte om
några lugnande ord. De ville inte vänta tills
morgondagen. Nu hade de lidit nog och ville bli räddade;
de ville bli hjälpta nu, nu, -— genast, — genast...

På många ställen, isynnerhet i småstäderna, hade
befolkningen byggt altaren, på hvilka de hade ställt upp
den heliga jungfruns staty eller något af de många
hälgonbilder, som de funnit under kyrkoruinerna.
Framför dessa lågo de på knä så länge dagen räckte.
Prästerna stodo midt ibland dem och bådo och
predikade. Denna hemsökelse var himmelens”straff för deras
missgärningar, — sade de. — De måste ångra och
bekänna sina synder. Endast bön och åkallan kunde
bringa dem räddning och tröst. Allt eget arbete var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free