- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
237

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litet, litet. Ty jämförd med detta, riied hvad som hade
ägt rum i Messina, var hela San Franciscos undergång
endast en barnlek, endast en harmlös liten barnlek...

Jag stod en stund villrådig. At hvilket håll skulle
jag vända mig först? Huru skulle jag indela tiden häst;
huru skulle jag få se så mycket som möjligt af
förstörelsen på så kort tid som möjligt? Hvar skulle jag
tillbringa de kommande nätterna? Huru skulle jag skaffa
mig vatten och föda...?

En jämn ström af soldater passerade förbi det ställe
där jag stod. De buro spadar, hackor och spett öfver
axlarne. Deras uniformer voro solkade och genomvåta
af lera och vatten. Deras ansikten voro smala och
tärda af nu nästan två veckors vedermödor och hårdt
arbete. Deras ryggar voro höjda, deras steg långsamma
och trötta, — långsamma och trötta...

Då och då skymtade ett antal soldater tillhörande Röda
Korset förbi. Fyra och fyra buro de bårar emellan sig,
bårar, som voro öfvertäckta med skynken och hade
slutna sidor, men ur hvilkas inre det oaflåtligt kved och
jämrade sig, en kvidan och ett jämmer, som banade sig väg
öfver någon nyss räddads läppar, någon nyss räddad,
som varit lefvande begrafven i alla dessa dygn, och
som nu skulle bort till en ny lidandets stund på
operationsbordet i något af de små träskjulen därborta vid
hörnet eller ombord på någon utaf örlogsmännen.

Jag började vandra med soldaternas ström utefter
kajen. Jag vågade mig inte in i staden genast. Jag
måste ha tid att samla mig. Måste förbereda mina ögon
och alla andra sinnen på det förskräckliga skådespel,
som väntade därinne. Jag vacklade mellan ett begär att
ha det hela undanstökadt så fort som möjligt och ett
annat att uppskjuta det så länge som möjligt.

Men då jag hade passerat Hotel Trinacria, under
hvars ännu nästan ogenomforskade ruiner den svenske
konsuln i Messina och hans hustru hade funnit sin död

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free