- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
257

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

katastrof. Och där jag gick på min ensamma gång öfver
dödens fält, genom dödens stad, ryckte jag då och då
till af nervositet, då vinden med ett oförmodadt brakande
smällde igen någon löst hängande fönsterlucka i
närheten, då jag såg någon murrest, som tycktes färdig att
störta ned och krossa mig under sig, eller då jag en
och annan gång stötte på något hemskt och vanställdt
lik, som hittills undgått de målmedvetna sökarnes
uppmärksamhet. Men värre och outhärdligare än alla dessa
småepisoder hade den vämjeliga liklukten plågat mig.
Den var, — till trots af hvad som från visst håll
påståtts, — fruktansvärd, outhärdlig. Den satte sig
fast i näsborrarne, — trängde ner i lungorna, äcklade
och kväljde. — Och icke ens de små med karbol
genom-dränkta bomullstappar för näsborrarne, af hvilka en
officer skänkte mig ett dussin, förmådde utestänga den.
Det fanns endast en utväg att undkomma och få frisk
luft. Och den utvägen var att återvända ned till kajen,
till hamnen.

Till kajen styrde jag därför nu mina steg. Jag
vek af från hufvudgatan och tog riktning på en
fartygs-mast, hvars yttersta topp syntes höja sig någonstädes
bortom Palazzatans brutna fasad. Jag klättrade dit
öfver ruinhög efter ruinhög. An var jag högt uppe, än
djupt nere Det var massor, otroliga massor af skräp,
som låg där. Och allt detta inbillade man sig skola
kunna täcka öfver i en handvändning. Det var
omöjligt,-omöjligt! Därtill skulle behöfvas åratal och hela berg
af kalk. Den enda lättnaden, som myndigheterna kunna
påräkna i sitt arbete, är, att vid Messinasundet jorden
själf innehåller en betydlig mängd kalk. Därigenom
underlättas förruttnelsen högst betydligt. På ett år ungefär
lär ett människolik därnere vara förvandlat till stoft,
Tänk på ett år, —- ett enda kort år...

Det finns allt fortfarande folk, som inbilla sig, att
Mes-sina kommer att höja sig ur sina ruiner. Men jag trodde

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free