Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade signalhornen ljuda. Tarata-tarata-tarata, — lät det.
Tarata, tarata, — taratatala! Det började först
ombord på »Duchessa di Genova» och fortplantade sig
sedan allt längre och längre utåt bukten. Och den sista
signalen, som kom ända långt utifrån »faron», därifrån
den starka vinden bar dess svagt dallrande klang,
efterföljdes af en tystnad, som var så plötslig, djup och
fullständig, som om en ny, denna gången ljudlös katastrof
med en gång åter obarmhärtigt hade släckt allt lefvande
lif i Messina.
1 det mörker och den tystnad som nu rådde, sökte
jag mig åter sakta fram genom ruinstaden.
Framför mig skymtade silhuetten af en man, — den
amerikanske korrespondenten, i hvars tält jag skulle tillbringa
natten, — en högrest man, som i sin framsträckta hand
har en liten elektrisk ficklampa, hvars tunna hvita sken
endast ofullkomligt lyste upp en liten, liten fläck åt
gången på grushögarne framför och vid sidan om oss.
Och bakom mig följde en annan man, en italiensk
skriftställare, som först hade haft den goda turen att få vara
med om jordbäfningen och sedan den ändå bättre att
inte bli ihjälslagen.
Ehuru en skymt af gatornas forna konturer då och
då kunde urskiljas, var det dock ingen småsak, att
nattetid leta sig fram genom den inre stadens
ruinhögar. Men på vissa, ej allt för långa afstånd stodo alltid
militärposter, hos hvilka vi kunde ha frågat oss vidare,
om det hade behöfts, och för hvilka vi två eller tre
gånger måste framvisa våra legitimationspapper och
redogöra för den nattliga vandringens ändamål.
Efter en kvart timmas vandring voro vi framme vid
tältet. Det stod på en öfvergifven piazetta, kring
hvilken inte någon enda byggnad hade hållit stånd mot
jordbäfningen, och där väldiga stycken af murar och tak
med oerhörd kraft hade slungats långt ut på
stenlägg-ningen. Alldeles bredvid tältet, som var så lågt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
