- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
314

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tåget hördes inga andra ljud öfver hjulparens rassel
mot skenorna än suckar och gråt, suckar och gråt.

Men så stannade tåget ändtligen en morgon på
Neapels station. Och ut i det strålande solskenet, det första
som de hade sett på öfver två veckor, krälade de
olyckligas skaror. Skingrade som agnar för vinden, skilda
från sina kära, för evigt kanske bannlysta från sina
forna hem, darrande för hvad framtiden har i sitt sköte,
stodo Syd-Italiens stackars pröfvade söner och döttrar
på perrongen. I deras ögon brann ingen hoppets klara
eld. I deras hjärtan flammade intet gladt mod, ingen
förtröstan, ingen tillit. . .

Och då vänliga människor med varma, ur hjärtats
rörda djup sprungna ord togo hand om dem och ledde
dem bort, följde de slött med som en hjord viljelös
boskap. De visste icke hvarthän det har. I)e visste icke
hvilket öde, som väntade dem. De visste inget, inget,
utan att en stor sorg och smärta låg öfver dem som en
mara och gnagde, gnagde och gnagde utan uppehåll och
försköning på deras hjärtan och hjärnor...

Men låtom oss hoppas, vi andra, som nu icke kunna
hjälpa de stackars olyckliga öfverlefvande med annat än
vårt hjärtedjupa medlidande, låtom oss hoppas, att
tiden, som läker alla sår, också måtte förbarma sig öfver
alla de pröfvade människorna från Messinakatastrofen
och hjälpa dem att glömma de fruktansvärda lidanden,
som årsskiftet 1908—1909 lät dem genomgå.

Och med denna innerliga, varma önskan, liksom ock
med ett tack till läsaren, som följt mig ända hit,
afslu-tar jag härmed mitt anspråkslösa försök till skildring
af den största katastrof som världshistorien känner, och
beskrifningen af min intressanta resa ned till och korta
uppehåll i det förstörda Messina och på den oförgätligt
härjade helveteskusten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free