Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du! — ropade han. — Min hustru! I
armarne på min bäste vän! Hur har du kunnat
glömma dig så?
Kvinnan slet sig våldsamt lös.
Hon såg sig om med förvirrade blickar.
Så fann hon sig åter.
— Hvad har jag gjort! — utropade hon. —
Hur har jag kunnat! Det är ju dig, som jag
älskar! Den andre är mig ju intet alls! Ack,
käre, käre, förlåt! Det var stundens stämning!
Det var sommarnattens förtrollning! Det var
månens gift . . .
Gubben i Månen log ett surt leende.
— Nå, fru Venus! — fräste han. — Där ser
du, hur det går! Fin tack man har, för att
man söker förgylla upp den fula jorden ett
slag åt människorna! Kan man inte bli
utled-sen tusen gånger för mindre! Årtusenden
efter årtusenden af samma dumheter! Först
„ack!“ och „o/“ och „den kära månen!“ och
„Gud välsigne Gubben däruppe!u Sedan
kyssar och smek och andra dumheter. Och
efteråt gråt och jämmer och ve och förbannelse!
„Det är månen, som bär skulden!“ „Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
