Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olycka och lidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kämpar mot olyckan, eller en rättfärdighet, som
förföljes, så är det derföre att de då utveckla sin
största kraft. Om sorgen uti sin skönhet visar
sig majestätisk, lika mycket som rörande, om
olyckan väcker icke blott vårt medlidande, utan äfven
en ofrivillig vördnad, så är det derföre, att vi
känna, huru själen af dem inviges till högtidliga
tankar. Det är för öfrigt icke nödvändigt att
drabbas af grymma förluster eller oförutsedda
motgångar för att komma i erfarenhet af de
lidanden, som äro oss helsosamma, nej, låtom oss blott
söka att i yttersta måtto fylla vårt kall, att
utveckla alla våra krafter, framför allt att göra vår
pligt, att icke mer inför vårt samvete söka
uppskof, förbehåll och konster, utan en gång helt och
hållet lyda dess röst. Ty det är för att lära oss
dessa fria försakelser, som Herren pålägger oss de
tvungna. Må vi ej vara otacksamma mot lidandet;
det är vår trogne vän: ett sällskap på
lefnadsfärden, som stämmer oss till allt stort, förhöjer vår
kärlek, gifver oss en himmelsk förmåga att trösta,
återför de förvillade till pligten, är beslägtad med
snillet, hjeltemodet och dygden, likasom med allt
heligt, ömt och ädelt, med all hög och ren glädje
och med all varaktig sällhet. Att icke mer vilja
lida är — rent ut sagt — att icke mer vilja vara
menniska, att afsäga sig all uppoffring för andra, att
på en gång afstå från sina ädlaste rättigheter; att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
