Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - Hur jag räddade Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälplöst omkring i vår krets. Men så fick han
ögonen på mig och ljusnade.
— Gå du, Engström, och lirka loss honom!
Jag insåg, att jag var väl ung för ett sådant
uppdrag, men — herregud — på den tiden! —
Jag var oförfärad och för tillfället vid ypperligt
humör efter middagen. Jag såg inga
svårigheter i något som helst mänskligt. Jag gick
helt enkelt fram och sade:
— Får jag dricka med doktorn?
En innerlig tacksamhet lyste för ett
ögonblick upp det gamla ansiktet och han avskedade
sig från sin dam med en snabbhet, som visade,
att han svävat i allvarlig fara. Men aldrig skall
jag glömma den av hat förvridna uppsyn hon
vände mot mig.
— Jag hoppas att jag inte störde doktorn
för brutalt.
— Nej, tvärtom, jeg försikkrer Dem,
tvärtom. Jeg sat lige o g længedes efter en pjolter.
De skal virkelig ha tak!
Nu bildade vi spetsgård kring vår gäst och
lyckades också hålla honom flott några minuter.
Men damerna voro också på sin vakt, och
genom en listig taktisk rörelse fick en annan
författarinna honom i sitt våld. Ja, där satt
han igen, nu mellan två kvinnor av obestämbar
ålder. Och han hade varit nog artig att icke
ta med sig pjoltern, som han så väl behövt.
De båda damerna sågo högst målmedvetna ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
