Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - 18 juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi förgäves försökt med vår lilla men utsökta
dyrksamling, ville Wentzel ge tappt, jag
däremot icke. Jag sökte klättra över porten, men
den var hög, och inga utsprång eller
ornamenter funnos att hålla i. Jag stod just i begrepp
att kliva upp på Wentzels axlar, då ett brutalt
rop skar i tystnaden — vi arbetade ljudlöst —
och en man närmade sig springande. Det var
en poliskonstapel.
— Va innerst in i etc., tar herrarna sej te?
Jag frapperades av att mannen talade
svenska utan finsk brytning. Jag föll honom
om halsen och presenterade mig. Han blev
lika glad som jag att få höra svenska, han
var stockholmare och kände till mig mycket
väl. Och på grund härav inträffade det
sällsynta, att Wentzel och jag med poliskonstapelns
rygg som brygga fingo klättra över porten
och under väldigt buller hamna inne på
Hamsuns gård.
Wentzel pekade på ett fönster i undre
våningen av ett hus och jag gick fram och
knackade.
Det blixtrade till därinne — man strök
eld på en tändsticka — en jalusi drogs upp och
en näsa trycktes platt mot rutan. Under näsan
rörde sig en energisk mun och en kraftig röst
frågade: — Vem fanden är det?
— Jo, det är bara Albert Engström och
Wentzel Hagelstam, som vill ha absint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
