Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - 19 juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haldane, engelsman. Vi se tydligt mannen
uppe i tunnan och harpunkanonens silhuett
mot det silvergrå vattnet.
Det kommer allt mer och mer fågel. En
flock tretåiga måsar, fjolårsungar, åtföljd av
ängsliga, dirigerande fullväxta mödrar eller
fäder (fast knappast) springer på vattnet, dyker,
ligger lugn. Det hela verkar familjeliv, idyll.
Och nu passerar en skock liror (Pufinus).
De påminna i färg om ungtrutar.
En val blåser. Det måtte ha varit en stor
en, ty strålen verkade hög fast mycket
avlägsen. Här kunna vi vänta springare och
tumlare när som helst.
I samma ögonblick som middagsklockan
ljöd — det hade kommit litet tjocka med milt
regn — signalerade rorsmannen, att tumlare
voro i antågande. Wulff och jag rusade upp
på fördäck åtföljda av förste styrmannen, som
var gammal harpunerare. Allt var i ordning.
Styrman hade gjort en bra snara att slå om
stjärten på den eventuella fångsten, men han
litade inte riktigt på mitt säljärn, fast han
själv var roslagsbo. Hela havet var fullt av
tumlare. Vattnet riktigt kokade av ryggfenor
från horisont till horisont och om stäven gingo
de tjockt som i en fisksump. Wulff kastade
harpunen och misslyckades. Jag kastade med
samma framgång. Vi lämnade vapnet åt
styrmannen och i första kastet satte han in mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
