Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - 21 juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imposanta man kan uppleva. Det är som om
vattnet häruppe skulle vara godsigare än
söderut och man förstår bättre att var sjö
representerar ett visst tontal. Särskilt när solen
är borta och icke lyser tvärs igenom brotten.
Solen verkar som ett löfte, en uppmuntran, men
storm och tjocka tillsammans äro som ett
allvarsamt förbud med risk, om man överträder.
Men vi måste överträda.
Nu är havet bläck med smutsiga brott
som fräsa som i en helvetesgryta (har
visserligen aldrig sett en sådan) men samtidigt ser
det lättjefullt tigeraktigt ut. Sjöarna äro icke
heller små Östersjödito utan växa med otrolig
fart till alplandskap med smutsigt vita toppar,
långa bergskedjor som stiga och falla i ståtliga
silhuetter mot den sotiga luften. Det är gröna
skyskrapare som möta oss och bära oss på
sina tak tills vi stå och vackla däruppe och
plötsligt som handlöst sjunka ned i mörker och
skum. Det där ljudet då propellern står i luften
och snurrar som en jättebroms är för övrigt
ganska behagligt, ty det betyder att åtminstone
en del av båten håller sig över vatten.
Calle Daniel och Wulff och jag promenera
på akterdäck. Vi ha ju efter några dars övning
förvärvat oss en del teknik, men ofrivilliga
rörelser saknas inte. Vi rusa ibland som dragna
i näsan av en obetvinglig naturkraft mot
relingen, stanna, bemanna oss med självkänsla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
