Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke en meter utanför pojkarnas revar
simmade en åda med några ungar. Det var den
familjen Wulff fotograferade.
Plötsligt hörde jag svenska talas bakom
mig och jag högg in ögonblickligen. Det var
två västkustbor, som fastnat i sillfisket
häruppe. Och i torskfisket. Det var två friska
karlar, blonda och till synes starka. Jag slog
mig i språk med dem och de berättade sitt
livs saga. De trivdes rätt bra och förtjänade
pengar. Jag ville bjuda på något, men de
hade icke tid att följa med uppå land. Jag
tog fram min snusdosa och en sade
entusiastiskt: Jävvlar! och grep med tre fingrar
i dosan, ty mitt snus var Ljunglöf — visserligen
ettan som ej är så gott att äta som tvåan,
men i varje fall bättre än skraa och det
isländska hemmalda.
Jag har sällan hört en så vacker religiositet
och hemkänsla som i detta »jävvlar». I detta
enkla ord låg mera patriotism än i hela F-båten
och hela känslan av vår storhetstid och
norrskensflammorna över våra fjällar, som få av
oss patrioter för resten ha sett. Där låg den
trygga, oförvanskliga, nedärvda
fosterlandskärleken. Snuset var navelsträngen som
förenade dem med hemlandet, kompassen, som
visade på sydost. Sverige låg i min enkla
pappdosa.
Mitt hjärta blev verkligen rört, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
