Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi stoppade ned bössan och sköto intet
skott inne i landet. Turister och
vetenskapsmän ha ofta överskridit sin befogenhet i de här
trakterna, sade bonden. Man vill ju vara vänlig.
Men vi sköter fågeln helst själva.
Och häremot är ju intet att invända.
Nu förde oss Stephan på fullkomligt
vansinniga vägar. Vi sågo redan vår resas mål,
Skútustaðir, och begåvo oss på väg. Vi
vadade över — nej, det var en trasig eller
rättare sagt ingen bro, på vilken vi kommo
över den lilla å, som från sjön Aruarvatn
gick ut i Laxá. Nej, det var ingen bro, utan
det var kärr. Men med detta ville jag säga, att
en isländare lagar aldrig sin bro förrän den
blivit så oduglig att en olycka är oundviklig.
Vi vadade över Kráká, fridfullt och läskande,
ty vi voro törstiga. Sedan förde oss den
realskolebildade Stephan åter i kärr. Jag var som
alltid sist och det är icke vidare uppiggande
för en akademiskt bildad man med förnäma
vanor att plötsligt sitta till knäna i gyttja med
en häst under sig som arbetar för sitt eget
och ryttarens liv. Jag måste hoppa av, ty det
fanns tuvor. Och med en av Apollo inspirerad
energi fick jag upp hästen, som tydligen begrep
situationen. Hållande honom i tyglarna och
hoppande — ibland med misstag — från tuva
till tuva fick jag honom och mig själv upp i
hraun-terrängen. Mina kamrater hade gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
