Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller rättare sagt — kärlek och tavlor och barer
ha aldrig lyckats gräva sådana spår i min själ
som den underjordiska elden har ritat in djupt
i detta landskaps yttersta yta.
Kanhända dessa båda ting icke kunna
jämföras. Men allas vår eld är väl besläktad med
den som kommer ur vulkanerna. Fast en del
eldar äro släkt med aspvedsbrasan i en billig
kakelugn. Mera! Men det är väl samma eld
ändå.
Nu äro vi i alla fall på Skútustaðirs tun
och prosten Árni Jónsson kommer med pipa i
munnen och larvande i mjuka fårskinnsskor oss
till mötes. Han vet ju ej, vilka vi äro, men som
en gammal gentleman förändrar han icke det
skeptiska leende han hade då han steg ut ur
sin husgång utan att ana främmandes ankomst.
Han är en ganska storväxt karl med breda
axlar och en glimt av humor i vänstra
ögonvrån. Han erbjuder oss nattlogi och förtäring
under den tid vi vilja stanna. Och under tiden
suger han på sin pipa och kisar ut över
Mývatn, som han känner till förut. Där ligga
vulkanerna och här har han oss, Calle Daniel,
genuin stockholmare, en man känd på
Strandvägen och med mycket eleganta vanor, Thorild
Wulff, docent i botanik vid Stockholms
Högskola, och min blygsamhet, iakttagare till
professionen och kallad artist. Han bjuder oss in
under sitt torvtäckta tak och befaller mat. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
