Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi stego ned till den oregelbundna kägla
som höjer sig från kraterns botten. Tänken
er själva stämningen härnere. Lugnare
gravplats är svårt att föreställa sig. Såvida det
inte blir explosion igen. Här bor döden i så
förkrossande storhet som det är oss möjligt
att fatta den i livet. Här är det oändligt tyst
och vi vilja icke störa den sublima stillheten.
Vi klättra tigande upp på krönet igen.
Här mötte oss en ny, storartad syn.
Skymningen hade brett sig över landskapet. Och
ur det svarta fältet i norr stego solfatarernas
alla rökpelare mot natthimlen. I väster sträckte
Mývatn sin vindlösa yta mot solnedgångens
sista skimmer i sitt djup och med de många
kratrarna som svartblå silhuetter mot det ljusa
vattnet.
Världen är stor och skön och underbar.
Det gick som en dans att komma ned
till hästarna. Vi letade oss fram till stigen som
leder utmed Stórigjá och kommo först långt
efter midnatt fram till Reykjahlið, där man
redan började tro att något obehagligt hänt oss.
Men tre svenska pojkar hade i alla fall visat
att de utan vägvisare kunnat besöka
Hliðarnámur och bestiga Hverfjall.
Efter en frukost, som för ovanlighetens
skull bestod av knipägg, laxöring, fårkött,
mjölk och kaffe togo vi avsked av Reykjahliðs
hyggliga värdfolk och redo i strålande solsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
