Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det allvarligaste jag varit med om och
antagligen det allvarligaste i fråga om ridning
jag någonsin kommer att uppleva.
Klippblocken nere i djupet sågo så inbjudande
skarpkantiga ut, hästarna åkte på bakhasorna
och stannade ibland liksom överläggande.
Småstenar och grus rasade. Men den vådliga
sicksackfärden lyckades utan äventyr. Vi slängde
oss i gräset vid åbrädden och läto hästarna
beta.
O, Calle Daniel! Jag kommer ihåg, hur
de få droppar konjak du ägde på bottnen av
din lilla plunta, smakade blandade med Laxás
friska vatten!
Vi vadade över den breda ån, som enligt
Stephans intyg nu var ovanligt strid. För den
som har lätt för svindel kan vattnets rörelse
vara riskabel nog, men ingen av sällskapet
kände symptom i den vägen. Här fingo vi
åter tillfälle att beundra hästarnas förmåga att
klara skivor. Sökande sig fram fot för fot och
på sned mot det forsande vattnet buro de
oss över. Vi fingo naturligtvis en massa lax
och framför allt vatten i stövlarna på djupare
ställen. Men vad gjorde det? Andra
stranden låg hög och dvärgbjörk- och blomsterklädd
och inbjudande framför oss.
Följande ett system gamla ridstigar letade
vi oss uppför branterna — och nu kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
