Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siglufjord igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så när i kön, passera låglänta marker med
mjuk och härlig grund för galopp, som hästen
tar i, så snart han anser det praktiskt. Floden
har kommit och nu rider jag i vatten, där jag
på uppvägen red i gyttja. I en krok möter jag
en isländare som vacklar betydligt på sin krake.
Han stannar och säger »Góðan daginn!» och
sträcker fram en liter akvavit. Det är
hälsningsformen mellan isländare på färdväg. Jag
tar emot flaskan och markerar en bottenfock,
Ett välvilligt leende lyser upp hans anletsdrag.
Det är första och sista gången vi se varandra,
men jag har efterlämnat ett sympatiskt och
bestående minne i hans liv.
Med en slutspurt kommer jag in på John
Wedins torg — jag vill kalla det så, ty tun
är det icke. Tacksamhet, middag. Havanna!
På kvällen kände sig Calle Daniel icke
vidare religiös, men Wulff och jag gingo in
på Frälsningsarmén. Lokalen var nog så
originell. Den var ett skjutbanetält, vars väggar
voro sönderskurna av fiskarknivar. Tro icke
att man har stolar här! Sittplatserna voro
tomma silltunnor, liggande, ty man sitter
bekvämast på dem så. Därinne var fullt med
folk, norrmän, färingar, isländare, Wulff och
jag. Två kvinnor gingo upp på den lilla
estraden och sjöngo. En var danska, den andra
isländska. Den första intresserade mig mest som
typ. Jag läste i hennes ansikte som i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
